Allt gör man inte för att man vill
Ibland tvingas man göra något som man inte vill göra. Det vet ju alla att allt man gör inte är av egen vilja. Det får jag uppleva nu. Eftersom att jag inte får något studielån så måste jag ju jobba. I onsdags var jag uppe på en Coop Prix butik här i Tromsö och lämnade in en söknad om jobb. Coop Prix är en livsmedelsbutik. Det är ju i den branschen jag känner mig mest hemma. Idag fick jag ett sms av chefen som ville att jag skulle komma upp och prata lite. Det kunde jag men när jag kunde så hade han gått hem så då ringde jag honom istället. Han vill att jag ska komma och börja kassaträna på tisdag. Så nu har jag fått jobb! På första stället jag sökte på. Det får man verkligen inte hemma i Sverige. Stort plus till Norge där:)
Detta innebär att jag kommer att vara ifrån gänget här några kvällar i veckan. och förmodligen också vissa helger. Men hoppas inte att jag missar allt för mycket av det sociala ändå. Hade egentligen inte tänkt att jobba. Har ju pratat med några butiker innan och dom ville jag skulle komma in med en söknad, men det har jag aldrig gjort. Kände att jag ville prioritera Fjellheim och vännerna här det här året. Men efter det så har jag ju fått andra förutsättningar som gör att jag på en måte tvingats till att söka jobb.
Till mina kära ICA-medarbetare på Kvantum i Vimmerby: Detta att jag nu ska jobba på Coop innebär inte att jag sviker ICA. ICA ligger mig fortfarande varmast om hjärtat och det kommer det alltid att göra. Men i ett sånt här läge får man ta det jobb man får. Och chefen på Coop verkar vara kanonbra. Pelle slår ju alla men man får ju ha med i bakgrunden att det här är Norge;) Ser fram emot att få jobba med er igen vid jul. Helgen innan jul har jag fått löfte om att plocka lite varor med er:)
Gabriel och Oskar skulle ha kommit ikväll. Men de tyckte väl att sängen var för skön så dom låg och sov halva dagen. Ganska förståeligt när de inte kom till Bureå förrän kl 8 i morse. Så i morgon förmiddag någon gång hälsar jag dom välkomna till Nordens paradis, Tromsö:)
Positiv
Förra inlägget var kanske lite för negativt, Karin tyckte det i alla fall. Så nu har jag lovat att skriva något mer positivt. Har som inte orkat skriva nånting. Men de senaste veckorna har varit roliga. Känns som att jag har farit och flängt på besök hos folk varenda kväll. Inte riktigt kanske men flera kvällar i veckan. Två gånger hos Karin som jag nu lärt känna:) Och så har jag ju varit på filmkväll hos Siggan osv.
Mörkret börjar lägga sig över Tromsö nu. Men än är det bara höstmörker, den riktiga mörketida kommer senare. Men det dröjer nog inte så länge förrän vi lever i konstant mörker. Många oroar sig för det och jag ljuger om inte jag gör det också. Men samtidigt så kan det bli rätt mysigt med mörker och bra gemenskap. Det blir en bra utmaning.
De senaste dagarna har undervisningen handlat mycket om frälsingsvisshet. Det har varit väldigt glädjande undervisning men samtidigt väcks en hel del tankar och funderingar som gör att huvudet bara snurrar. Men det är så roligt att lyssna på Knut. Han brinner verkligen för det han säger och han gör det på den måten så att man bara suger det till sig också. Han upprepar ofta en fras. "Han (Gud) har gjort, han har gjort, han har gjort". Vi ska vända oss bort ifrån allt som vi tror att vi är av oss själva, för vi har ingenting i oss. Vi är döda i oss själva. Men i Jesus har vi allt, i honom lever vi. Och det får vi lita till.
Glädjande är att Gabriel och Oskar kommer upp hit på besök på fredag. Det har jag sett fram emot länge!
Inget studielån
Fy fillen vad jag är arg just nu! Kan inte bli värre. Fick avslag från min ansökan om studielån hos csn för några veckor sedan. Idag ringde jag för att fråga vilken blankett det var jag skulle fylla i. Stod i brevet jag fick att jag fick avslag för att jag inte kunde söka på den blanketten. Och nu säger dom att jag inte får låna nånting alls! Tydligen får man inte låna på gymnasienivå om man inte 20. Men jag har ju för sören (förlåt oskar) ringt föera gånger och pratat med dom och dom har sagt att det ska inte vara några problem. Klart jag började här då. men nu vet i fillen hur jag ska göra. Blir så galet irriterad! Hata CSN! Men hur har dom andra svenskarna gjort som gått här direkt efter gymnasiet??
Bönesvar
Tisdag 13 oktober. Drygt två veckor efter operationen. Efter två veckor av ständig oro över operationens resultat. Efter två veckor av mer elle rmindre psykisk nedstämdhet. Efter två veckor av ovisshet. Efter två veckor av förhoppningar. Efter många års lidande. Efter många års väntan. Efter många års...Listan kan göras lång. Men Idag gick jag till läkaren här i Tromsö för att ta ur bomullstussen och för att ta bort stygnen. Och den känslan när han tog ut tussen ur örat, den går inte att beskriva. Jag hörde! Och mer än jag aldrig har gjort förr! Blev med ens så otroligt glad och lycklig. Lycklig över att ha en Gud som är mig nådig, som hör böner.
Resultatet av operationen var alltså positivt. Jag hör bättre på mitt vänstra öra nu. Även om jag hade trott att också tryckskillnaderna skulle åka bort också. Det har de inte gjort så jag får fortfarande tryckutjämna en hel del. Men jag hör bättre och det var ju det som var poängen. Och det gläder mig otroligt mycket! Hoppas att jag kan må bättre nu. Och den glädjen jag såg i mina vänners ögon här på Fjellheim när de fick veta att jag hörde igen. Den glömmer jag inte!
Dessvärre så får jag nöja mig med promenader ett tag till. Idrottandet fick jag inte börja med förrän om 2-3 veckor. Därmed så missar jag missionsloppet och även nattcupen i fotboll på Nordborg i helgen. Styrketräningen fick jag inte ta vid förrän om 3 månader. Så det blir inget uppbiffande till Bolivia för mig som jag hade tänkt. Får äta upp mig istället.
Kvällen har spenderats med Rune hos Siggan. Vi hade en koselig kväll med mint prat och en jentefilm. Den unge Jane Austen såg vi. Fler sådana kvällar anbefalles. Känns otroligt gött att jag och Rune har kommit varandra så nära också. Med honom kan man prata om det mesta.
"Tacka HERREN ty han är god, hans nåd varar i evighet!"
Tack till alla som har bett för mig i samband med operationen! Det har betytt så otroligt mycket för mig!:)
Underbart att vara "hemma" igen!
Hade sett fram emot att få komma tillbaka till Tromsö. Men att det skulle vara så roligt hade jag inte väntat mig. Alla har tyckt att det har varit så roligt att se mig igen och jag får kramar av alla och alla är så snälla och glada! Helt underbart! Här trivs jag som allra bäst! I allt glädjesprut glömmer jag nästan bort den långa resan. Pga förseningar och annat och ersättningsbuss från Riksgränsen så tog resan 30 timmar och en kvart innan bussen rullade in i Tromsö. Det var en lång resa. Och med sprängande huvudvärk hela dagen idag så var det inte direkt roligt. Men huvudvärken försvann när jag träffade alla vänner här. Hur kul som helst att vara tillbaka!
Impuls till Blekinge
De utlovade bilderna här på bloggen har inte kommit upp. Har som inte haft ork till det. Men snart så:)
I lördags låg jag i sängen och tyckte synd om mig själv. Det psykiska humöret var i botten. Men då plötsligt kom jag att tänka på Christian Jönsson i Blekinge. Han skulle man ju kunna hälsa på! Jag tag direkt telefonen och ringde och en timme senare satt jag i bilen. Tror jag behövde komma iväg lite och inte bara sitta hemma. Det blev en toppenhelg i Blekinge! Var hur kul som helst att träffa Crille igen. Det bara måste till fler sånna meetings:)
Det stavas V Ä N S K A P
Hemma igen
För några timmar sedan kom jag hem igen efter operationen. En operation som enligt läkaren inte var några konstigheter med. Så jag är hoppfull om att resultatet också blir bra. Men det får jag vänta med att få reda på. Just nu hör jag minimalt lite på vänsterörat, har en propp där som ska sitta kvar en vecka, sen ska jag ta ut dne och sätta in en ny som ska sitta också den i en vecka. Därefter ska jag på läkarbesök som jag har fått i Tromsö, så jag slipper åka hem;) Så något sliten efter operationen är jag, även om jag sovit nästan hela tiden. Blir att lägga sig tidigt ikväll, drar väl på lite film skulle jag tro.
Hade ju laddat upp med massa filmer på datorn innan jag for till sjukhuset. Gabriel hade formaterat om datorn innan han åkte iväg i söndags. Så när jag kommer dit och ska sätta på en film så finns naturligtvis ingen mediespelare installerad. Så med telefonens hjälp lyckades jag få hem VLC. Men när väl det funkar så finns det ju inget ljud på datorn. Illa tråkigt. Fick bli att sitta och strötitta på sjukhusets få kanaler.
Operation väntar
Ja, nu är det dags, eller snart i alla fall. Ska strax åka till sjukhuset i Linköping. Blir inlagd där. I morgon någon gång ska operationen utföras och jag är då helt nersövd. Efter operationen ska jag ligga kvar i liggande ställning ett dygn ungefär, så någon gång under tisdagen kommer jag hem igen. Vad dom gör rent praktiskt under operationen är det att dom skär bort bygeln på stigbygeln. Och borrar ett hål i plattan som bygeln sitter på. Genom det hålet ska dom sätta in ett litet rör eller en ståltrådsliknande sak som sen kan vibrera. Denna fäster dom fast med en protes. Dom kommer att spruta in en slags salva i örat som ska ligga kvar 2-3 veckor. Detta innebär att det är inte förrän efter dessa veckor, när salvan är borta som jag märker resultatet av operationen. Men jag hoppas att det ska gå bra:)
Toppenturné
Bibelskolan delade upp sig i x grupper. En grupp till Ryssland, en till Öst respektive Västfinnmark, en till Nordland, en till Val Vidaregående skole (kristet gymnasium) och en grupp till Sverige. Blir visst sex grupper om jag räknar. Jag åkte med till Sverige av den anledningen att jag ska opereras. Och att jag åkte med dit ångrar jag inte en sekund. Så sjukt roligt som vi har haft tillsammans. Lite segt att sitta i en trång bil i 13 timmar men då lär man ju känna varandra lite. Och den sammanhållningen vi hade nu i slutet av veckan hoppas jag att vi kan behålla, för jag stormtrivs verkligen med samtliga i gruppen. Vi kom varandra väldigt nära.
Så var det hemresan ja. Skulle ha flugit från Umeå 10.10 på morgonen. Men pga av tekniska fel på planet som skulle gå från Stockholm till Umeå och som vi skulle åkt med så blev det försenat. 2,5 timme fick jag sitta och vänta. Fick som kompensation en matcheck på 80 kr och för det fick jag lite kålpudding och tre små potatisar. Inte mycket till mat, men något i alla fall. Så planet gick vid 12.40, samma tid som jag skulle ha hoppat på tåget i Stockholm. Inte bra. Cornelia fick boka ett nytt tåg åt mig, och snälla som dom är där hemma så fixade dom ett så att jag slapp vänta i Stockholm i 6 timmar, blev bara 1,5 timme nu. Och så kom dom och hämtade mig i Linköping. Och då min damer och herrar, hade jag sjukt tragiskt ont i huvudet som bara blev värre. Mamma hade gjort smörgåstårta där hemma, min favoriträtt, men knappt det orkade jag äta. Ville bara slänga mig på sängen och sova.
Idag var jag hos läkaren och gjorde hörselprov och pratade om operationen på måndag. Så nu vet jag lite mer, men det tar vi en annan gång.
På vägen hem svängde jag förbi ICA i Vimmerby och hälsade på mina kollegor. Var riktigt kul att träffa dom igen! Gick in till chefen och frågade hur han hade det med jobb i morgon. Och han sa att om jag ville så fick jag gärna komma in och köra lite varor. Självklart vill jag jobba på ICA! Hur gött som helst! Så i morgon blir det att gå upp tidigt igen. Det innebär att jag missar Gabriels hemkomst. Han kommer om en och en halv timme, men jag behöver nog sova snart. Hade annars vare kul o sitta uppe och snacka med han lite ikväll, men vi har ju hela helgen på oss. Emanuel kommer hem i morgon också så då är vi nästan hela familjen hemma, Cornelia sticker ju på läger så hon är borta. Gabriels och min födelsedag ska firas antar jag, vi fyllde år i måndags. Gissar att jag lär få berätta en del om Norge också och kanske visa lite bilder. Men det gör jag gärna!
Ska försöka fylla på med lite bilder här under helgen och nästa vecka.
Home, sweet home
Home sweet home! Ja, så var man äntligen hemma! Efter mycket om och men med förseningar och annat. Orkar inte dra hela historien ikväll så den kommer lite mer utförligt i morgon, för just nu har jag illa tragiskt ont i huvudet och har haft det hela eftermiddagen/kvällen. Mår illa och är yr. Migrän? Så istället för att sitta här ska jag ta mig i säng nu. Ska upp kl 6 i morgon och fara till sjukan.
Men summa sumarum är att det känns otroligt skönt att vara hemma igen efter en dryg månad på min nya bostadsort i Nordnorge.
Rett blikket mot meg
Idag sjöng vi en jättefin sång på en av timmarna. Otroligt fin!
Er du såret mitt barn
Jeg kan deg lege
Er du splittet mitt barn
Jeg gjör deg hel
Er du angstfull, mitt barn
jeg svikter deg aldri
Er hjertet ditt svart
Jeg gjör det helt
Er du svak, mitt barn
Jeg er din styrke
Er du motlös, mitt barn
Jeg er ditt håp
Er du hjemlös, mitt barn
Jeg er din bolig
Er du rotlös, mitt barn jeg holder deg fast
Slutt å streve mitt barn
Finnf reden i meg
Slutt å krev av deg selv
Finn freden hos meg
Slutt å hate deg selv
La deg elskes av meg
Slutt å se på deg selv,
Rett blikket mot meg!
Jobbansökningar
Jag har bestämt mig för att försöka hitta ett jobb här i Tromsö som jag kan varva med skolan. Känner en som har jobbat på Coop Prix här och hon har pratat om mig med chefen. Den chefen skulle tydligen vara väldigt bra. han lät snäll när jag ringde till honom igår. Och han sa att det skulle vara flott om jag kom in med en jobbsöknad. Har även varit nere på ICA i centrum och frågat. Också han ville ha en jobbsöknad. Så i dag är det det jag suttit och skrivit. Hoppas på att få jobb, skulle underlätta plånboken lite...
Äntligen!
I över två år har jag väntat, gått me den ständig oro och en ständig fråga: När ska jag få tid till operation? För ett och ett halvt år sedan sa dom att jag skulle opereras hösten 08. Det blev inte av för att lälaren hade tagit bort mig från kllistan på nåt konstigt höger. I våras var jag på läkarbesök igen och då sa dom att operationen skulle bli av nu i höst. Men hösten är ju lång? Den ständiga frågan om detta har tärt på mig både till höger och vänster. Tänk att få möjlighet att kunna höra normalt! Och tänk om det går vägen! Jag skulle bli så lycklig! Visst, det finns också en risk att det blir sämre, men jag överlämnar det i Guds händer.
Hela livet har jag gått med en hörselnedsättning. Jag har under många år verkligen, bokstavligen, plågats av det. Jag har mått väldigt psykiskt dåligt på grund av det. Och det har varit något som de flesta av mina tankar upptagits av de senaste 5 åren. Jobbigt ja! varför? För att det blir osm en ond cirkel. För det är ju inte direkt några positiva tankar jag har tänkt då. Och om man bara går runt och tänker negativa tankar så gräver man sig djupare och djupare ner. Men nu äntligen ser jag ett litet ljus i tunneln, en lång mörk tunnel. Det finns hopp om att jag ska höra normalt.
Det föll sig så att jag ska opereras på måndagen v.40, alltså på höstferien. Ska på läkarbesök på torsdagen innan. Den veckan (39) är bibelskolan på turné på olika platser, några grupper runt om i Nordnorge, en grupp till Ryssland och en grupp till Sverige. Jag skulle ha åkt till ÖstFinnmark som ligger 80 mil nordöst om Tromsö. Men nu ska dom fixa så att jag får åka med till Sverige istället, så åker jag direkt därifrån och hem.
Är så glad av att veta att jag äntligen har fått tid! Har väntat så länge på det! "Tacka Herren, ty han är god"
Hoppet
Här på Fjellheim har vi ett ämne som heter "Efesierbrevet", där vi går igenom Paulus brev till efeserna. Idag pratade vi om några verser där ifrån som handlar lite om hoppet. Och det fick mig att tänka en del. Många säger att de lever på hoppet. Men vad är hopp för något? Det kan vara hoppet om att ett fotbollslag ska vinna en match eller hoppet om att få en viss sak i födelsedagspresent eller liknande. Men det mest betydande är hoppet om vad som kommer efter döden. Många säger att de hoppas få komma till en bättre plats när de dör. Men hur kan man egentligen säga att man har hopp man är utan Gud och utan tron på Kristus. Då är man ju inget annat än hopplös och utan mening i livet. Jesus är hoppet. Tror man på honom så kan man säga att man hoppas på honom. För i Bibeln står det "Men de som hoppas på HERREN får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta." (Jes.40:31)
Hoppet för mig är hoppet på Kristus. Jag lever för Kristus och jag hoppas på honom. En dag ska han komma tillbaka och hämta de sina hem till en evighet i himmelen. Men likväl ska han förkasta de som inte känner honom. De ska få stå till svars för varenda enskild synd de har begått under sina liv. Men de som hör Kristus Jesus till är frälsta av nåd och syndfria inför honom. Han har dött för våra synder, varendaste en. Han har dött för dina synder också.
Dessa ord riktar sig även till dig som inte känner Jesus än. Det var för dig som han dog! Våga tro det! Mitt hopp innefattar också det hoppet om att alla mina vänner och släktingar som inte känner Jesus ska få lära känna honom. För snälla du, det här med evigheten är en viktig fråga! Tänk vad Gud har gjort för dig! Han offrade sin egen högt älskade Son och lät honom lida och dö för dig! Ja för dig! Genom honom får du komma till Himmelen. Inte alls av egen kraft eller egna gärningar, utan bara genom honom, av hans nåd!
Min förhoppning är att också du ska få lära känna honom. Du får komma till honom precis som du är, precis så syndig som du är. För det är syndare han älskar. Du får lägga dig ner vid hans fötter och med hjärtat bekänna att du är en syndare som behöver honom. För utan honom har du ingenting. Inga skatter här på jorden är värda någonting alls. Det enda som egentligen är av betydelse är om du har Jesus, har du honom så äger duallt i honom, då har du evigt liv.
If I gained the world, but lost the Savior,
Were my life worth living for a day?
Could my yearning heart find rest and comfort
In the things that soon must pass away?
If I gained the world, but lost the Savior,
Would my gain be worth the lifelong strife?
Are all earthly pleasures worth comparing
For a moment with a Christ-filled life?
Had I wealth and love in fullest measure,
And a name revered both far and near,
Yet no hope beyond, no harbor waiting,
Where my storm-tossed vessel I could steer;
If I gained the world, but lost the Savior,
Who endured the cross and died for me,
Could then all the world afford a refuge,
Whither, in my anguish, I might flee?
O what emptiness!—without the Savior
’Mid the sins and sorrows here below!
And eternity, how dark without Him!
Only night and tears and endless woe!
What, though I might live without the Savior,
When I come to die, how would it be?
O to face the valley’s gloom without Him!
And without Him all eternity!
O the joy of having all in Jesus!
What a balm the broken heart to heal!
Ne’er a sin so great, but He’ll forgive it,
Nor a sorrow that He does not feel!
If I have but Jesus, only Jesus,
Nothing else in all the world beside—
O then everything is mine in Jesus;
For my needs and more He will provide.
Sjunga
En sak som jag tänkt väldigt mycket på de senaste veckorna är det här med sången. Jag har kommit på att det är så sinnessjukt roligt att sjunga! No matter hur der låter, men bara att få sjunga av hjärtats glädje! Idag, för att ta ett exempel, så hörde jag pianot spela. Där satt Rune, som jag umgås väldigt mycket med, och spelade. Jag gick dit också och så sjöng vi tillsammans för full hals en bra stund. Ville inte sluta. Tyckte det vars å otroligt roligt! Känns som att jag har gått runt och småsjungit mest hela tiden jag varit här. Men det gör mig så glad! Och inte nog med det. Några av er kommer säkert att hoppa till nu, men jag har faktiskt gått med i en kör. Fjellheimkören. Och ska gå med i manskören också. Flera som vill ha med mig och jag tycker det är så otroligt kul att sjunga så det ska jag minsan göra!:)
Helgens höjdpunkter är ändå mötena tror jag. Först ungdomsmötet på lördagskvällen och sen Gtj på söndagen. Ser alltid fram emot de mötena. Igår på ungdomsmötet talade Andreas Norby, en av ettåringarnas bror. Och han var otroligt duktig! Inte att man kunde sitta tillbakalutad och lyssna lite halvt. Nej, han pratade på ett sånt sätt att man satt spänt ute på stolen hela föredraget igenom, och det han sa var grymt bra också!
Igår satt vi uppe ett gäng också och pratade en lång stund. Eller först spelade vi Ticket to ride och sen satt vi bara och kosade med varandra. Mysigt!
Idag insisterade jag och Rune på en söndagstur. Så vi och tre till tog ut och gick, sjöng och pratade. Vi var iväg över en timme tror jag. Men det stärker gemenskapen bland oss:)
Liten uppdatering
Mycket har hänt. Kan inte skriva om allt i detalj och ber om ursäkt för det. Kanske skulle börja skriva kortare inlägg istället. Ska försöka bättra mig något om det är möjligt. Men som jag har sagt, man tar sig som inte tid till att sätta sig med datorn så överdrivet ofta.
Sakta men säkert lär man känna sina nya vänner här och jag har kommit ganska nära några av dom. Det som känns extra härligt och bra är att hela gruppen fungerar så bra ihop. Alla kan vara med alla och alla vill ha med alla i allt. Ingen ska känna sig utanför. Och man kan driva med alla. Och när jag börjar driva med folk, då vet man att jag trivs med dem:)
Några bilder får berätta vad jag har haft för mig de här sista veckorna.
på väg till Inge, en av lärarna, på kvällsmat. Taccopaj. Underbart gott med trevligt sällskap:)
Vi besteg ett klassiskt fjell, Blåmann. Drygt 1000 meter högt. Kanonväder och otroligt utsikt!
Vi besökte NordNorge-teamet. Solveig och Silje, resp. Jag och Rune. Var en kanonkväll!
Efter ungdomsmötet förra lördagen gick vi alla ner till Telegrafbukten för att umgås. de flesta spelade ultimate men många av oss satt och kosade bara. Var mysigt:)
Annars blir det mycket bordtennis eller 4 i rad. Jag känner mig hyffsad på 4 i rad;) Jag menar..de där norrmännen är ju loite trögtänkta ibland;)
Joachim är tryggheten själv:)
Filmkväll: A walk to remember
Sinnessjukt!
Jag vet att jag har varit väldigt dålig på att skriva vad som händer med mitt liv här i Tromsö. Jag ska försöka bli bättre på det. Men man tar sig som inte tid till att sitta så mycket vid datorn. Finns så mycket annat att göra.
Ni ska få en redogörelse för hur vecka två har gått men den kommer inte än. Ska ta mig tid till det inom de närmaste dagarna. Men innan måste jag bara säga en sak. Innebandy är ju bara så sinnessjukt roligt! Jag och Rune var på första träningen idag med TSI (Tromsö Studentinnebandy). Dom spelar i Norges div.1. När vi spelade match så nätade jag 5 gånger tror jag. Jag kan nog inte riktigt förklara hur roligt jag tycker att det är och inte heller varför jag tycker det är så makalöst roligt! Lite högre tempo än hemma, men jag tycker det gick ganska bra för mig ändå. Tränaren ville att jag skulle fortsätta. Han sa att om jag skulle fortsätta så skulle jag ta en plats i a-truppen. Och jag vill mer än gärna fortsätta med innebandy! Men, ett stort MEN. Det kostar skjortan. 1600 bara för att vara i hallen och träna, då får man tillgång till styrkehall och annat också, men det är ju inte jag intresserad av. (vi har ju gym på Fjellheim) Sen kostar det 300 för medlemskap i klubben, 600 för licens. Och sen är det inte som i Sverige med match varje helg. Utan dom har kankse 4-5 helger dom spelar matcher på på hela säsongen. Då blir det flera matcher per helg man reser, och man reser med flyg. Dom helgerna kostar 300 kr per helg. Så då blir det ytterligare 1500. Det innebär att det kostar runt 4000 per säsong, NOK. Och det är liiite för mycket känner jag. Skulle jag lägga så mycket pengar så skulle jag gå in för det helhjärtat och det tror jag inte att jag gör. Det skulle innebära 3 träningar i veckan- Jag vill göra det men man missar så sjukt mycket av det sociala här på Fjellheim. Och det är ju ändå Fjellheim som är första prio det här året. Det är ju här jag vill gå och det är människorna här jag vill lära känna. Så därför kan jag säga att min karriär i innebandy kommer att läggas på is tills jag kommer hem. Finns det inga andra lag då? Svar: Nej. Men det hade varit rätt roligt att komma hem till laet hemma och säga att jag har spelat i div. 1 i Norge:) Men jag känner att det rätta nog ändå är att prioritera Fjellheim. En annan kul sak är att om jag hade fortsatt så skulle dom fixa med en internationell övergång för mig. Illa coolt att bli värvad som internationell spelare:) Men det blir bara en dröm...
En vecka
En vecka har gått sen jag kom till Fjellheim och jag ska nu försöka ge er en liten inblick i hur min första vecka har varit här i Tromsö. Redan från första stund kände jag att det här var rätt för mig. Kände mig så välkommen av alla ledare och många tyckte det var jätteroligt att ha några svenskar här. Så det kändes jätteroligt! (ordet roligt är ett ord jag använde för mycket här, det betyder ju "lugn" här...) Söndagen ägnades åt att presentera sig för sina nya vänner osv. Det där med namn alltså. Det är ju inte min bästa sida direkt...väldigt många som har dubbelnamn och inte mindre än 7 namn finns det 2 av. Men nu vet jag vad de flesta heter.
Det är förvånansvärt många som är grymt duktiga på fotboll! Och så många som tycker att det är roligt! Även flickorna är jätteduktiga och sugna på att spela. Inte fel heller att det är så många som tycker att jag är så "sykt bra" på fotboll! Innebandy är det jag längtar efter mest nu. Och det kommer snart hoppas jag. Många är förväntansfulla över att se hur duktig jag är på det;) Dom säger att alla svenskar är grymma på det så jag har väl en del att bevisa. Men är det nånstans jag trivs så är det ju på innebandyplanen.:)
I fredags var jag på min första fjälltur. Vi besteg ett fjell på ungefär 900 meter. Var riktigt utmanande och man lärde känna varandra bättre. Men det var också väldigt ansträngande för kroppen. Som över två timmar när jag kom hem hit på Fjellheim igen. Men på kvällen delade vi upp oss lite. Ett gäng var och spelade fotboll medans ett annat gick ner på byn in på en pub och kollade PL.
Väldigt många som sitter och stickar hela tiden. Har gett ett löfte om att jag ska lära mig sticka innan jag åker här ifrån. Igår kom jag ett steg på vägen då jag hos Siggan lärde mig virka igen.
Nu i helgen har jag blivit sjuk. Har åkt på en riktigt dängförkyldning. Mindre roligt att sitta ensam på rummet. Missar öppningsfesten nu ikväll också. Men vill samtidigt inte riskera att smitta ner de andra. Dessutom är jag väl inte alltför social idag heller när man har sjukdom i kroppen, så det är väl lika bra att sitta här då.
Ja, det här var en liten inblick i min första vecka här på Fjellheim. Och jag måste säga det att jag trivs så sjukt bra här! Är otroligt glad över att jag valde att gå här, visserligen långt hemifrån, men ack så roligt det är! Det här kommer att bli ett grymt bra år, det är jag övertygad om!
Här följer några bilder från första veckan. Fler bilder finns på http://natteson.bilddagboken.se
Fjellheim
Här följer mina första rader från Fjellheim i Tromsö. Kom hit i lördags kväll, sent. Så jag träffade inte de eleverna som redan kommit förrän på lördags morgon. Men redan från första stund så kände jag att det var rätt plats jag kommit till. Härliga människor och verkligen en underbart fin plats! Stan är mysig och skolan är fin och fräsch. Rummet ska jag inte klaga på heller. Jag och Benjamin delar rum i nybygget, med eget kök, toalett och dusch på rummet. Inte illa. Utsikten från fönstret är också vacker! Vänta bara till snön kommer, då blir det en ännu större fröjd för ögat. Lite kurriosa kan vara att i natt kom första snön på Tromsös fjelltoppar. Hade smält bort när vi vaknade men ändå...tiiidig vinter?
Språket då? Ja undervisningen går jättebra att hänga med på. Bara en, Knut, som är svå att förstå eftersom att han pratar så mycket dialekt och snabbt och otydligt. Men det ska nog gå bättre så småningom. Dom säger att det brukar ta ungefär 2 veckor för svenskarna att hänga med i språket helt och fullt. Jag har bara varit här i två och en halv dag än så... Tålamod. Dialekter...Att det fanns såå många dialekter i Norge, det visste jag inte. Här har vi elever från Norges alla hörn och alla tycks dom prata olika;) Det går ganska bra att prata enskilt med dom men desto svårare att hänga med i diskussioner, och småprat med interna skämt. Men jag hoppas att det ska gå bra snart också med den saken. Får inte glömma fotbollen i söndags. Jag tar åt mig äran för att ha samlat ihop kanske 20 pers till att spela fotboll redan innan bibelskolan ens hade börjat. Var riktigt kult! Men jag slet upp skorna rätt rejält. Vi skulle spelat på konstgräs men så var den planen upptagen så då fick det bli på grus/jord. Och det synd ganska kraftigt på skorna nu kan jag tala om.
Ja, det var första inblicken i mitt liv på Fjellheim. Sitter inte vid datorn varje kväll men kommer att uppdatera er lite då och då så att ni får veta hur jag har det. Och för att avsluta på norska: Eg har det kempegreit!
Mot nya utmaningar
Klockan har passerat midnatt. Nu har jag jobbat min sista dag på ICA för den här gången. Har varit en lärorik och väldigt rolig sommar ihop med alla medarbetare och kunder. Pelle sa åt mig att jag skulle ringa när jag var på hemgång så att jag kanske kunde jobba lite när jag kommer hem. Skönt att höra. Verkade också som att det kan finnas jobb där åt mig nästa sommar också vilket jagär otroligt glad över. För så bra som jag har trivts på Kvantum i Vimmerby är det nog svårt att göra på så många fler arbetsplatser. Därför är jag väldigt mån om det jobbet. Men efter mycket tjat om ICA hela sommaren blir väl det här ett av de sista inläggen om det ämnet på ett tag.
Nu är sommaren ett kapitel i livet och jag är på väg mot nya utmaningar, bokstavligt talat.
Ni vet ju alla att jag åker till Norge i morgon. Tromsö är destinationen och där ska jag ha mitt uppehälle ett år framöver. Ska bli otroligt spännande och lärorikt, där jag vill lära mig mer om vad som står i Bibeln och komma närmare Jesus, få en stadiagare tro att stå på osv. Allt för min egen skull och för att utvecklas som människa. Det blir en väldig omställning med nytt land, nytt språk osv, men det ska nog gå bra ändå hoppas jag:)
Numer kommer den här bloggen att handla om mitt liv i Norge. Har lovat att uppdatera mina arbetskamrater om vad jag gör och vad som händer där. Det löftet ska jag försöka hålla.
Det här blir således mina sista rader från ett regningt Silverdalen. På återseende, men då i ett främmande land, med främmande människor. Ta hand om er alla här hemma!:)