Bönesvar
Tisdag 13 oktober. Drygt två veckor efter operationen. Efter två veckor av ständig oro över operationens resultat. Efter två veckor av mer elle rmindre psykisk nedstämdhet. Efter två veckor av ovisshet. Efter två veckor av förhoppningar. Efter många års lidande. Efter många års väntan. Efter många års...Listan kan göras lång. Men Idag gick jag till läkaren här i Tromsö för att ta ur bomullstussen och för att ta bort stygnen. Och den känslan när han tog ut tussen ur örat, den går inte att beskriva. Jag hörde! Och mer än jag aldrig har gjort förr! Blev med ens så otroligt glad och lycklig. Lycklig över att ha en Gud som är mig nådig, som hör böner.
Resultatet av operationen var alltså positivt. Jag hör bättre på mitt vänstra öra nu. Även om jag hade trott att också tryckskillnaderna skulle åka bort också. Det har de inte gjort så jag får fortfarande tryckutjämna en hel del. Men jag hör bättre och det var ju det som var poängen. Och det gläder mig otroligt mycket! Hoppas att jag kan må bättre nu. Och den glädjen jag såg i mina vänners ögon här på Fjellheim när de fick veta att jag hörde igen. Den glömmer jag inte!
Dessvärre så får jag nöja mig med promenader ett tag till. Idrottandet fick jag inte börja med förrän om 2-3 veckor. Därmed så missar jag missionsloppet och även nattcupen i fotboll på Nordborg i helgen. Styrketräningen fick jag inte ta vid förrän om 3 månader. Så det blir inget uppbiffande till Bolivia för mig som jag hade tänkt. Får äta upp mig istället.
Kvällen har spenderats med Rune hos Siggan. Vi hade en koselig kväll med mint prat och en jentefilm. Den unge Jane Austen såg vi. Fler sådana kvällar anbefalles. Känns otroligt gött att jag och Rune har kommit varandra så nära också. Med honom kan man prata om det mesta.
"Tacka HERREN ty han är god, hans nåd varar i evighet!"
Tack till alla som har bett för mig i samband med operationen! Det har betytt så otroligt mycket för mig!:)
Kommentarer
Trackback