Första dagen på jobbet
Idag var det första dagen på nya jobbet. Och det kan jag säga redan nu att Coop Prix och mitt kära ICA inte går att jämföra. ICAs plats i mitt hjärta är stor och frågan är om den inte blev ännu större idag.
Kassaträning idag. Gick bättre än förväntat och kan ni tänka er det mina kära ICA-flickor att det gick bättre än i somras?;) Kändes riktigt bra och PLU-nummerna för banan, päron och äpple och lösviktsgodis sitter redan i huvudet:)
Ska jobba i morgon igen. Idag blev det 5 timmar och blir det lika länge varje gång så vill jag nog inte jobba mer än 2 dagar i veckan. Man missar så mycket socialt..I morgon får jag träffa chefen och jag gissar att vi då ska prata igenom hur mycket jag ska jobba.
Sista dagen idag också för Gabriel och Oskar som har varit på besök sen i lördags. Har varit riktigt roligt att ha dom här! Och efter vad jag har sett och förstått så har dom blivit känt med många av mina vänner här uppe. Kul att se att dom trivs! Och till dom säger jag bara: Tack för den här gången och hjärtligt välkommen tillbaka till Tromsö. Ja, det välkomnandet kan ni alla ta del av:)
Allt gör man inte för att man vill
Ibland tvingas man göra något som man inte vill göra. Det vet ju alla att allt man gör inte är av egen vilja. Det får jag uppleva nu. Eftersom att jag inte får något studielån så måste jag ju jobba. I onsdags var jag uppe på en Coop Prix butik här i Tromsö och lämnade in en söknad om jobb. Coop Prix är en livsmedelsbutik. Det är ju i den branschen jag känner mig mest hemma. Idag fick jag ett sms av chefen som ville att jag skulle komma upp och prata lite. Det kunde jag men när jag kunde så hade han gått hem så då ringde jag honom istället. Han vill att jag ska komma och börja kassaträna på tisdag. Så nu har jag fått jobb! På första stället jag sökte på. Det får man verkligen inte hemma i Sverige. Stort plus till Norge där:)
Detta innebär att jag kommer att vara ifrån gänget här några kvällar i veckan. och förmodligen också vissa helger. Men hoppas inte att jag missar allt för mycket av det sociala ändå. Hade egentligen inte tänkt att jobba. Har ju pratat med några butiker innan och dom ville jag skulle komma in med en söknad, men det har jag aldrig gjort. Kände att jag ville prioritera Fjellheim och vännerna här det här året. Men efter det så har jag ju fått andra förutsättningar som gör att jag på en måte tvingats till att söka jobb.
Till mina kära ICA-medarbetare på Kvantum i Vimmerby: Detta att jag nu ska jobba på Coop innebär inte att jag sviker ICA. ICA ligger mig fortfarande varmast om hjärtat och det kommer det alltid att göra. Men i ett sånt här läge får man ta det jobb man får. Och chefen på Coop verkar vara kanonbra. Pelle slår ju alla men man får ju ha med i bakgrunden att det här är Norge;) Ser fram emot att få jobba med er igen vid jul. Helgen innan jul har jag fått löfte om att plocka lite varor med er:)
Gabriel och Oskar skulle ha kommit ikväll. Men de tyckte väl att sängen var för skön så dom låg och sov halva dagen. Ganska förståeligt när de inte kom till Bureå förrän kl 8 i morse. Så i morgon förmiddag någon gång hälsar jag dom välkomna till Nordens paradis, Tromsö:)
Positiv
Förra inlägget var kanske lite för negativt, Karin tyckte det i alla fall. Så nu har jag lovat att skriva något mer positivt. Har som inte orkat skriva nånting. Men de senaste veckorna har varit roliga. Känns som att jag har farit och flängt på besök hos folk varenda kväll. Inte riktigt kanske men flera kvällar i veckan. Två gånger hos Karin som jag nu lärt känna:) Och så har jag ju varit på filmkväll hos Siggan osv.
Mörkret börjar lägga sig över Tromsö nu. Men än är det bara höstmörker, den riktiga mörketida kommer senare. Men det dröjer nog inte så länge förrän vi lever i konstant mörker. Många oroar sig för det och jag ljuger om inte jag gör det också. Men samtidigt så kan det bli rätt mysigt med mörker och bra gemenskap. Det blir en bra utmaning.
De senaste dagarna har undervisningen handlat mycket om frälsingsvisshet. Det har varit väldigt glädjande undervisning men samtidigt väcks en hel del tankar och funderingar som gör att huvudet bara snurrar. Men det är så roligt att lyssna på Knut. Han brinner verkligen för det han säger och han gör det på den måten så att man bara suger det till sig också. Han upprepar ofta en fras. "Han (Gud) har gjort, han har gjort, han har gjort". Vi ska vända oss bort ifrån allt som vi tror att vi är av oss själva, för vi har ingenting i oss. Vi är döda i oss själva. Men i Jesus har vi allt, i honom lever vi. Och det får vi lita till.
Glädjande är att Gabriel och Oskar kommer upp hit på besök på fredag. Det har jag sett fram emot länge!
Inget studielån
Fy fillen vad jag är arg just nu! Kan inte bli värre. Fick avslag från min ansökan om studielån hos csn för några veckor sedan. Idag ringde jag för att fråga vilken blankett det var jag skulle fylla i. Stod i brevet jag fick att jag fick avslag för att jag inte kunde söka på den blanketten. Och nu säger dom att jag inte får låna nånting alls! Tydligen får man inte låna på gymnasienivå om man inte 20. Men jag har ju för sören (förlåt oskar) ringt föera gånger och pratat med dom och dom har sagt att det ska inte vara några problem. Klart jag började här då. men nu vet i fillen hur jag ska göra. Blir så galet irriterad! Hata CSN! Men hur har dom andra svenskarna gjort som gått här direkt efter gymnasiet??
Bönesvar
Tisdag 13 oktober. Drygt två veckor efter operationen. Efter två veckor av ständig oro över operationens resultat. Efter två veckor av mer elle rmindre psykisk nedstämdhet. Efter två veckor av ovisshet. Efter två veckor av förhoppningar. Efter många års lidande. Efter många års väntan. Efter många års...Listan kan göras lång. Men Idag gick jag till läkaren här i Tromsö för att ta ur bomullstussen och för att ta bort stygnen. Och den känslan när han tog ut tussen ur örat, den går inte att beskriva. Jag hörde! Och mer än jag aldrig har gjort förr! Blev med ens så otroligt glad och lycklig. Lycklig över att ha en Gud som är mig nådig, som hör böner.
Resultatet av operationen var alltså positivt. Jag hör bättre på mitt vänstra öra nu. Även om jag hade trott att också tryckskillnaderna skulle åka bort också. Det har de inte gjort så jag får fortfarande tryckutjämna en hel del. Men jag hör bättre och det var ju det som var poängen. Och det gläder mig otroligt mycket! Hoppas att jag kan må bättre nu. Och den glädjen jag såg i mina vänners ögon här på Fjellheim när de fick veta att jag hörde igen. Den glömmer jag inte!
Dessvärre så får jag nöja mig med promenader ett tag till. Idrottandet fick jag inte börja med förrän om 2-3 veckor. Därmed så missar jag missionsloppet och även nattcupen i fotboll på Nordborg i helgen. Styrketräningen fick jag inte ta vid förrän om 3 månader. Så det blir inget uppbiffande till Bolivia för mig som jag hade tänkt. Får äta upp mig istället.
Kvällen har spenderats med Rune hos Siggan. Vi hade en koselig kväll med mint prat och en jentefilm. Den unge Jane Austen såg vi. Fler sådana kvällar anbefalles. Känns otroligt gött att jag och Rune har kommit varandra så nära också. Med honom kan man prata om det mesta.
"Tacka HERREN ty han är god, hans nåd varar i evighet!"
Tack till alla som har bett för mig i samband med operationen! Det har betytt så otroligt mycket för mig!:)
Underbart att vara "hemma" igen!
Hade sett fram emot att få komma tillbaka till Tromsö. Men att det skulle vara så roligt hade jag inte väntat mig. Alla har tyckt att det har varit så roligt att se mig igen och jag får kramar av alla och alla är så snälla och glada! Helt underbart! Här trivs jag som allra bäst! I allt glädjesprut glömmer jag nästan bort den långa resan. Pga förseningar och annat och ersättningsbuss från Riksgränsen så tog resan 30 timmar och en kvart innan bussen rullade in i Tromsö. Det var en lång resa. Och med sprängande huvudvärk hela dagen idag så var det inte direkt roligt. Men huvudvärken försvann när jag träffade alla vänner här. Hur kul som helst att vara tillbaka!
Impuls till Blekinge
De utlovade bilderna här på bloggen har inte kommit upp. Har som inte haft ork till det. Men snart så:)
I lördags låg jag i sängen och tyckte synd om mig själv. Det psykiska humöret var i botten. Men då plötsligt kom jag att tänka på Christian Jönsson i Blekinge. Han skulle man ju kunna hälsa på! Jag tag direkt telefonen och ringde och en timme senare satt jag i bilen. Tror jag behövde komma iväg lite och inte bara sitta hemma. Det blev en toppenhelg i Blekinge! Var hur kul som helst att träffa Crille igen. Det bara måste till fler sånna meetings:)
Det stavas V Ä N S K A P