Ta mig för den jag är

Nej, Det viktigaste är inte att delta utan att vinna. Så lyder måttot för Barn och Fritidsprogrammet i Hultsfred. Bruka rju annars vara tvärt om. Och vann gjorde jag inte. Blev en fjärde plats på skoljobben igår. Så trött som jag var då har jag aldrig någonsin vare när jag sprungit innnan. Sjukligt. Men tilläggas kan göras för att få lite empati att jag aldrig springer på kvällarna. enda träningen jag får är på fotbollen och det räckte tydligen för en toppplacering.

Innebandyn som jag pratade om blev det inget med. Mikael ville träna klart med fotbollen först. De har sista träningspasset nu i veckan så nästa vecka börjar vi med innebandyn. Vill inte gå första gången utan att han är med. Han känne rju redan en hel del där. Det blir en utmaning.

Dagen idag har väl annars försökt tillägnas läxorna men har inte gjort ens en tredjedel av vad jag hade tänkt. Måste slutföra en svenskauppgift nu ikväll. För i morgon kommer ju Oskar och Martin! Från Skellefteå tar dom sig ner och landar ävl någon gång under eftermiddagen i den röda golfen. har sett fram emot det grymt mycket! Och just därför hinner jag inte sitta med några läxor i helgen...

Chansen att göra ett bra första intryck får du bara en gång. Oavsett om du för ett bra eller dåligt tintryck så är först gången förbrukad efter just första gången. Gör man ett bra intryck så är väl allt frid och fröjd. Men vad händer om man gör ett dåligt första intryck? Är chansen att lära känna nån borta på en gång då? Eller har man nån möjlighet att gottgöra det dåliga intycket till något bra? Frågorna är många men svaren är få. Ja tror att ett dåligt intryck ofta sitter kvar längre än ett bra. Detta eftersom man ofta kommer ihåg de negativa sakerna mer än de positiva. Så är det för mig i alla fall. Borde egentligen vara tvärt om.


Dom som söker till talangprogram som exempelvis Idol måste ju verkligen visa ett bra första intryck. Gör dom inte det så är ju chansen borta för dom. Men när det gäller vanliga möten, människor emellan? Gäller samma sak då?


lång sovmorgon idag. Mamma skulle handla så hon skjutsade in mig samtidigt till kl 13.15. Hade bara en lektion. I morgon är det också kort dag. Men skoljoggen gör att den blir lite längre ändå. Har sprungit alla år så jag får väl göra det en sista gång också. Och den här gången ska jag komma långt fram i fältet! I morgon ska jag förmodligen också göra mitt första träningspass med Hultsfreds innebandyklubb. Har länge velat spela innebandy i lag och nu får jag kanske chansen att göra det. Ska bli roligt! Skänt att ha Mikael med sig också som har spelat innebandy mer än vad jag har.

Förstörs det svenska språket av lånord från engelskan? Är användandet av lånord alldeles för stort? Inte enligt mig. Så länge man håller sig till lånord som är fast rotade i svenskan och inte flänger in ord som helt rakt upp och ner kan översättas till ett helt annat ord. Exempelvis "Tape" istället för "tejp". Tape står ju för band. Tejp är tejp. Läste i en insändare att någon, på något sätt, tyckte synd om det äldre för att de inte förstod något. Jag tror inte att det handlar om att förstå. Förstår man inte lånord, och vill man inte ha med lånord i svenska språket så handlar det om viljan att förstå. Vill man så kan man. Men att överdriva användandet av lånorden tycker inte jag är rätt. Det känns konstigt på något sätt. Speciellt när man använder lånord som är relativt nya som har en negativ laddning. Det kan ofta leda till onödiga missförstånd och konflikter. Exempel på sånna ord som kan misstolkas är "bitch" bitchig". Använd istället svenska ord så att man förstår varandra på ett lättare sätt.

Ja det här var en inblick i en inlämningsuppgift i svenskan. Ganska svår uppgift med inte de lättaste exempel heller.

Ska börja spela innebandy nu, i Hultsfred. Jag och Mikael ska börja spela i B-laget. Ska bli riktigt roligt! Antar att första träningen blir på onsdag.

Ska se första Bourne-filmen nu i triologin med Matt Damon som jag fick av mina bröder i födelsedagspresent igår.

Natanael Larsson - myndig? Ja på pappret är jag det nu. Vad innebär det? Ansvarar numer för allt, och det är både på gott och ont. Jag får köpa vad jag vill, göra vad jag vill osv. Men utan gränser har man inga gränser att passera och då kan det gå fel. Jag hoppas att jag inte kommer att bli blind för de gränser jag har blivit uppfostrad med. Mina föräldrar kommer nog att ha fortsatt koll på mig. Vilket nog ofta kan vara bra men också inte lika bra ibland. Men föräldrar är till för något och jag tror att de är till för mitt eget bästa. Vem hade jag varit idag om jag inte haft dem?

Myndig men vuxen? Blir man vuxen bara för att man kan titulera sig som myndig? Det tror inte jag. Vuxen är man när man känner att man helt och hållet kan klara sig på egen hand, när man känner sig själv osv. Har brottats mycket med tankarna om vem jag egentligen är på sista tiden. Efter hand som tiden går så faller fler bitar på plats men jag kan inte helt känna att jag vet exakt vem jag är. men med tiden så...

Min blogg börjar här - på min artonårsdag. Du som väljer att följa den kommer att få inblickar i en pojkes liv. En pojke som kämpar i sitt inre med många frågor av diverse slag. Kanske kan jag besvara några av dem här.