Studentmössans ankomst

Idag kom studentmössorna till skolan. En mössa man betalar saftigt med pengar för. bara för att ha den en dag. Men man ska inte glömma bort att det är en speciell dag, den där studentdagen. Det kommer det vara för mig i alla fall. Det skriver jag mer om när det börjar närma sig den dagen. men mössan är ju ett minne man har med sig från alla år i skolan, om man nu vill minnas skolan. Annars är den väl bara ett minne från dagen man blev fri, och det är ju inte så illa. 
Men med det sagt vill jag säga att nu när man fått känna i mössan så märker man och känner att studentdagen inte är så fasligt långt borta. Den närmar sig med stormsteg! Det gillas!
 

Vårtecken

Hur härligt är det inte egentligen att känna vårbrisen fläktande i ansiktet? För visst har väl våren en alldeles särskilld vind. Inte den där råa och kalla höstvinden utan en mer skön bris. Så underbart att våren är på väg! Man blir så mycket gladare då! Åtminståne jag. Jag blir lätt, jag ska inte säga deprimerad men väldigt nere i alla fall, när det är mörkt och ruggit. Men när våren tittar fram och solljuset värmer så skönt blir det tvärt om. Då blir man både piggare och gladare:) Det tycker jag om, för jag har haft en del perioder i vinter där jag måt väldigt dåligt psykiskt. Har inte orkat ta mig för nånting, inte orkat vara social... 
Första vårtecknet såg jag i rabatten hemma för några dagar sen. Bara det att dagen efter snöade det och då syntes blommorna inte längre. Men nu har dom kommit fram igen:)

  
                        

Det blev ett helt halvår. Det var inte tänkt så men det blev det. Ett halvår utan en enda fotbollstäning, det har inte hänt sen jag började med fotboll när jag var 12. Men innebandyn kom i vägen. Träning på samma tider. Det plus att jag tyckte att det var så sjukt roligt med innebandyn gjorde att jag la fotbolssksorna på hyllan ett tag. Kände att jag behövde göra något annat ett tag också.
Men nu har jag fått suget tillbaka och idag vara jag även tillbaka på fotbollsplanen, som bestod av grus iofs men det får duga tills gräset blir spelbart. Och det kan jag säga, att min frånvaro från fotbollen verkligen märktes! Var verkligen inte i någon storoform. Passen kom lite var stans och skotten likaså. Men dte är väl något man får ta första gången. Det värsta var värken i benen. Körde ett pass med löpning och sen uthållighet i ben på idrotten innan idag. Och det dröjde inte länge innan ljumskarna var helt utmattade. Lite efter kom även smärtan i vaderna, fick krampkänningar hela tiden. och i slutet även baksida lår. Så nu är man lagom mör i kroppen. Men roligt att vara tillbaka i alla fall!!

Högskoleprov

Ja idag var det dags att göra högskoleprovet för första gången. Vet egentligen inte varför jag skrev in mig på det men det skulle tyfligen vara bra. Men jag var inte alls pepp på det så jag kände att det får gå som det går. Misslyckas jag så gör det ju ingen större skillnad, mer än 350 kr i sjön. Om det var roligt? Nej, det rekomenderas inte i alla fall. Tragiskt tråkigt att sitta en lördag och göra 5 prov. Det dumma var också att på flera av proven så räckte inte provtiden till så man fick chansa på många frågor. Sista delen hadnlade om diagram och det gick jättebra men när det var 5 minuter kvar hade jag ju en hel massa frågor kvar. Resultatet visade att det var full pott fram tills tidspressen kom. då fick jag chansa igen. För att inte tala om engelskan. FIck 3 rätt av 20. Det säger lite om hur fruktansvärt dålig min engelska är. Men det har den ju å andra sidan alltid varit så...inget att klaga på. 
Facit finns ute nu på både nätet och text-tv, så jag har rättat mitt prov. Fick 60 poäng av 120. Borde inte bli så bra sen när det sammanställs till det riktiga betyget., men vad gör det om hundra år? Orkar inte lägga energi på att sura för att det inte gick så bra. Om jag kommer att göra om det? Nej, inte än på ett tag i alla fall. 

Min framtidsdag är ljus och lång

Min framtidsdag är ljus och lång,
den räcker bortom tidens tvång,
där Gud och Lammet säll jag ser
och ingen nöd skall vara mer.

Ett oförgängligt arv jag har,
i himlen är det i förvar,
och under prövotiden här
min Fader ger vad nyttigt är.

Pris vare Gud som ställt det så!
Nu slipper jag att ängslig gå,
för mig han alltid sörja vill,
vad än som här må stöta till.

Så har jag frid uti min själ
och sjunger lycklig: allt är väl!
Jag vandrar trygg vid Faderns hand,
han leder mig till livets land.

Men, Herre Jesus, lär du mig
att leva mera helt för dig
den lilla tid jag har igen
på vägen hem till himmelen.


Lagfest och skidsemester

Lördagen innan vi åkte på skidsemestern var det som jag skrivit tidare jubileum och lagfest med HIBK. Detta var en mycket trevlig tillställning. Jag kände att jag ville göra någonting med laget en sista gång. För som jag har trivts i detta lag! Det var helt fantastiskt att komma till ett så bra lag. I fotbollslaget har jag aldrig riktigt trivts. Men så började jag spela innebandy. Detta kan låta klyschigt men det är så jag känner. Ett lag där alla känner alla och jag kom snabbt in i laget. Fick genast förtroendet i b-laget och även a-laget några matcher. Jag kände att jag verkligen såg fram emot varje träning. Ja det var en fantastisk säsong! Så nu känns det lite vemodigt att det är över. Man har ju ändå lärt känna lite folk och så. Men får väl hålla kontakten med dom via annat håll. Men vad som jag absolut inte hade anat var att jag skulle få pris på festen. Och ett av dom finare slagen också. Nämligen pris för b-lagets mest värdefulla spelare!! Kändes så skönt och roligt att det var några som uppskattade det jag gjorde och tillförde i laget. Kanske var det min inställning och vilja. För när jag ger mig in i något, vad det än må göra så gör jag det till 100%, annars finns det liksom ingen mening med det. 

under festens gång så tog min lagledare ut mig utanför lokalen för att tacka mig för den här säsongen, dom vet ju alla om att jag bor på annat håll till hösten. Han sa att han var otroligt glad över att jag hade spelat med dom i år. Han önskade att fler vore som jag i laget, då skulle laget vara perfekt. För den inställningen och viljan jag har är det inte så många som har sa han:) Jag blev så glad över att höra det! Detta visar ju på att de verkligen har uppskattat mig i laget och att jag betyder något för laget. Edgren sa också att han hade velat ha med mig i många fler a-lagsmatcher men att han inte alltid hade fått sin vilja igenom. 

Att också få stöttning från laget efter att jag fått priset var värdefullt för mig. Flera hade visst tippat att jag skulle få det och dom sa att jag var värd det. Markus Edgren, som har sett nästan varje match från läktaren, sa att det roligaste den här säsongen var att se mig och Tim spela ihop. Också väldigt roligt att höra!:)

Flera har säkert tröttnat på att läsa detta, kan säkert uppfattas som lite skrytaktigt. Men jag är stolt över priset och vad jag har presterat i år. Och jag är oerhörtglad över att få ha spelat innebandy med detta lag!


En skidsemester har jag hunnit med också:) En riktigt trevlig och bra sådan på Lindvallen i Sälen. Kanske ver detta sista gången famlijen gjorde en resa med hela styrkan samlad? Men roligt var det! Först skidor. Men jag tyckte backarna var lite för små, eller flacka så jag tröttnade på skidorna efter några dagar. Flera har sagt åt mig att snowboard är mycket roligare än skidor så jag bestämde mig helt enkelt för att prova det. Sagt och gjort så åkte jag och Oskar och hyrde vars en bräda. Gabriel och Emanuel hyrde dagen efter. Så då var vi 4 nybörjare i backarna. Men så fruktansvärt roligt det var! Lite knepigt i början men när man väl lärt sig hur brädan beter sig så gick det rätt bra. Kan bara instämma i att det är grymt mycket roligare än skidor! Fast är nog svårare att åka off pist..
En lyckar vecka blev det i alla fall så när som ett snedsteg. Daniel hoppade på lite hopp och dte slutade med ett brutet nyckelben tyvärr. men han kunde i alla fall vara med på halva veckan. En till negativ sak är att min telefon gick sönder under veckan. Kan vara vattenskadad. fyra knappar är i alla fall ur funktion så den går inte att använda eftersom att dessa knappar är ytterst nödvändiga. men ska skicka in den och sen är det bara att hoppas på att det går på garantin.
Fler skidresor åt folket!

               
 

Julbileum

Idag är det mycket på gång. Inte minst vad gäller packning och förberedelser inför resan i morgon. Men jag har fullt upp också. Innebandyklubben fyller 10 år i år och det ska vi fira med lite internmatcher mot en del s.k. slocknade stjärnor. Det ska bli sjukt kul verkligen! Detta blir också den absolut sista gången jag drar på mig HIBK:s matchställ och för övrigt kanske sista gången jag träffar några av lagkamraterna. Efter dessa internmatcher vankas det god mat och dryck på nåt ställe i H-fred. Kul med en sista kväll med laget. Det är klart att man träffar och ser varandra i skolan en del men den gemenskapen i laget ser jag inte mycket mer utav. Faktum är att jag har trivts så grymt bra i det här laget! Alla är så snälla och trevliga hela tiden. Ingen som är elak eller så. Så det har gjort mig väldigt gott att få spela där den här säsongen. Det har verkligen varit så att jag längtat efter varje träning. 

Jag lär väl komma hem framåt småtimmarna kan jag tro. Då blir det att lägga sig och sova några timmar. För sen på morgonen, eller förmiddagen för min bils del, styr vi mot Sälen och Lindvallen. Den första bilen åker något tidigare, framåt 7-snåret tror jag. Oj vad jag har sett fram emot den här resan! Det är en slags julklapp från mamma och pappa. De ville göra en sista resa där hela familjeskaran var samlade. Detta eftersom att vi snart skiljs åt titt som tätt. Gabriel rycker in i lumpen i juli. Jag sticker till Norge i augusti och Emman bor väl inte hemma så länge till heller tror jag. Detta blir alltså en slags sista gemensam större resa. För övrigt den största vi har gjort. Förr åkte vi alltid hela famlijen på husvagnssemester runt om i Sverige. Har varit på diverse ställen. Norge, skåne, halland, göteborg, värmland, dalarna ett flertal gånger, örebro osv...Men på de senaste åren har dte inte blivit av att hela familjen rest i samlad trupp. Vi äldre har jobbat och stått i hela somrarna och farit på läger. Det gjorde jag inte minst förra sommaren. Därför ska det bli roligt med en sådan här aktivitet med familjen! Åka skidor en hel vecka! Bara att hoppas på att ingen bryter något. Men det ska nog gå bra för oss alla! 

Nu skriver jag antagligen inte mer här förrän jag kommer hem...möjligt att jag skriver nån rad i Sälen också men förvänta er inte det. Sköt om er!

Accepterad

För en tid sen läste jag ett stycke i min andaktsbok som jag gått och tänkt mycket på. Här får ni ta del av det stycket också. Det är hämtat från Ledljus.

"Accepterad
Det var en flicka som hette Sara. Hon hade hamnat i den undre världen i en storstad. Så småningom blev hon mer och mer beroende av narkotika och alkohol. Till slut hamnade hon på ett kristet kontaktcenter för drog missbrukare. För henne var det som att komma från underjorden och upp i dagsljuset. Hon var ännu klen efter de svåra åren som missbrukare. Men hon gick med på några möten i stan och blev också en kväll hembjuden till ett kristet par på en kopp kaffe.

I gästboken skrev hon en enda rad: "Tack för att det finns människor som accepterar mig!" Det var den finaste hälsningen de någonsin hade fått i den gästboken.

Samtidigt lärde de sig något mycket viktigt. De som kommit vilse har framför allt behov av att bli accepterade, att möta vanlig medmänsklig omsorg och att bli tagna på allvar som människor. För de är ju precis lika värdefulla som alla vi andra.

Synden och narkotikahelvetet skall vi aldrig acceptera. Det måste vi kämpa emot med näbbar och klor. Men synden skall vi bemöta så som Jesus bemöter syndare. Han sa: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Gå och lär er vad som menas med orden: Barmhärtighet vill jag se och inte offer" (Matt. 9:12-13).

Den läxan är inte lätt att lära. Den är en läxa vi ofta går förbi. 

Genom omtanke och vänskap kan vi också få anledning att berätta för dem om den "läkare" som kom från Gud just för hjälplösa syndare. Det största som kan ske med en sådan människa är ju att hon vänder sig till honom och säger: "Tack Jesus, för att du accepterar mig!"

Ta hand om varandra! Hjälp de svaga och trösta dem. Säg ett positivt ord till dem och ge dem en komplimang. Det kan förändra deras liv. 

Idag var en ganska slapp dag ändå. Matte först vid 11.20, en rolig mattelektion där vi knepade och knåpade på poängsystemen i damernas sjukamp i friidrott. Volleyboll sen med ettorna. Hann inte vara hemma speciellt länge förrän pappa ringer och frågar om någon ville spela squasch med honom. klart jag ställde upp på det! Roligt var det! Inte visste jag att han var så duktig efter att bara ha spelat en gång:)

Ledig i morgon. Ska ta en låång härlg sovmorgon och sen sätta mig och sammanställa intervjun jag gjord med Pelle i Måndags. 
Och oj vad jag längtar till söndag! Och lördag. Mer om det i morgon.

Intressant samtal

Förr var jag inte i Vimseby alls ofta. Nu blir det oftare eftersom att jag jobbar där en del. Men idag skulle jag inte jobba dock. Idag var dagen då jag skulle göra min andra intervju av tre på projektarbetet. Min chef Pelle skulle stå för svaren. Det var ett intressant samtal vi fick. Men än mer intressant var dte när intervjun var klar och jag hade slut på frågor. Då kom vi in på att jag skulle till Tromsö i höst på Bibelskola. Han frågade lite om va dman gjorde där osv. Sen fortsatte vi bara prata om kristendomen och hur det är att leva som kristen i en sån sekulariserad värld. Det roliga avar att han sa att han tyckte det var väldigt intressant att prata om det! Kul att få sån respons. Så där satt vi väl en 45 minuter och pratade. Finns tydligen några som är från jehovas på jobbet, så han hade väl samtalat om det lite innan också. Men jag tyckte det var roligt i alla fall! Det är vid sådana tillfällen man får rota i sitt inre och komma att tänka på att det här tror jag verkligen på! 

Silvermedalj

Körde Gocart idag i Linköping med några syskon och kompisar. Hur galet roligt är det inte? Lätt värt 350 kr! Det var grymt bra struktur på det hela med ett uppvrmningsheat, två kvalheat och ett finalheat. Självklart står jag ju på pallen! Detta tillsammans med två till Larsson. Så samtliga Larsson i sälskapet tog sig upp på pallen! Slå det om ni kan!;)

Under gocartkörningen ringde min lagledare och ville ha med mig på a-lagsmatchen i eftermiddag. Dom hade fått ett återbud men jag var ju lite långt ifrån. Dom kunde ha hört av sig i morse! Ååh är så sugen på att spela innebandy! Sista seriematchen i morgon på bra länge. Ska bli sjukt kul! Nästa lördag är det också matcher men det är bara jubileumsmatcher. Ingen seriematch kvar alltså sen. Hoppas att jag kan göra en lika bra match i morgon som jag gjorde sist.

Här kommer lite bilder från dagen. Välsigt dålig kvalitet på några. Men man ser vad det är i alla fall:) och tur är väl det;)
                                                           

Det går om man vill!

Det har jag kommit fram till idag. Det går om man veerkligen vill! Jag har överförträffat mig själv genom att sitta med läxor nästan nonstop (undantag för mat) i drygt 5 timmar! Var verkligen jättelänge sen det hände sist. Så nu har en tung sten fallit från hjärtat då psykologiarbetet äntligen är klart. Det har hängt över mig sen december. En saga i svenskan har jag också hunnit skriva liksom pluggat till naturprovet i morgon. Är stolt över mig själv! Vet egentligen inte varför detta hände just idag? Håller jag på att bli sjuk eller har jag bara hittat tillbaka i det trallet jag var i i ettan? Det återstår att se. För det kan ju vara en engångsföreteelse. Men jag bestämde mig för att idag skulle jag ta tag i mitt liv. Om nu ksolan kan räknas som liv. Och det gick när jag ville!:D

Nu ska jag kolla på high School Musical 3 som jag tankade ner innan idag. Hade tänkt se den med Paulia men så kom jag på att jag skulle sitta upptagen med läxor hela dagen...

Abort

Paneldebatter är alltid spännande. Det skulle vi ha idag på svenskan. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har diskutterat och argumenterat mot abort i olika ämnen. men många gåner är det. Så jag behövde knappast läsa på så mycket. Vi delade in klassen i två grupper. En för och en mot. var väl en 10 st i varje grupp eller nåt. Men sanningen är den att det i princip bara jag och en till i hela klassen som verkligen är motståndare till fri abort. De flesta på min sida fick alltså fejka sina argument. Men det gick bra ändå. Och vilken diskussion det blev! Jag kände hur jag bara gick mer och mer upp i varv och till slut blev jag riktigt irriterad. Hur kan man bara hålla på och säga att kvinnan har rätt till sin kropp? Ja det har hon men hon har inte rätt att utöva den rätten till att ta livet av en annan människa. För det är vad det hela handlar om. Mord på små oskyldiga liv. Och bara tanken på att man skulle göra abort pga av att barnet var handikappat eller hade nån slags sjukdom gör att jag får spader. Den människan är väl inte mindre värd för det? Ja. Detta är ett ämne jag kan diskutera mycket. Men kände att jag var tvungen att hålla igen lite...för vem vet vad som kan hända när jag blir riktigt arg?:)