Ta mig för den jag är

Hade ju laddat upp med massa filmer på datorn innan jag for till sjukhuset. Gabriel hade formaterat om datorn innan han åkte iväg i söndags. Så när jag kommer dit och ska sätta på en film så finns naturligtvis ingen mediespelare installerad. Så med telefonens hjälp lyckades jag få hem VLC. Men när väl det funkar så finns det ju inget ljud på datorn. Illa tråkigt. Fick bli att sitta och strötitta på sjukhusets få kanaler.

Så var det hemresan ja. Skulle ha flugit från Umeå 10.10 på morgonen. Men pga av tekniska fel på planet som skulle gå från Stockholm till Umeå och som vi skulle åkt med så blev det försenat. 2,5 timme fick jag sitta och vänta. Fick som kompensation en matcheck på 80 kr och för det fick jag lite kålpudding och tre små potatisar. Inte mycket till mat, men något i alla fall. Så planet gick vid 12.40, samma tid som jag skulle ha hoppat på tåget i Stockholm. Inte bra. Cornelia fick boka ett nytt tåg åt mig, och snälla som dom är där hemma så fixade dom ett så att jag slapp vänta i Stockholm i 6 timmar, blev bara 1,5 timme nu. Och så kom dom och hämtade mig i Linköping. Och då min damer och herrar, hade jag sjukt tragiskt ont i huvudet som bara blev värre. Mamma hade gjort smörgåstårta där hemma, min favoriträtt, men knappt det orkade jag äta. Ville bara slänga mig på sängen och sova.

Idag var jag hos läkaren och gjorde hörselprov och pratade om operationen på måndag. Så nu vet jag lite mer, men det tar vi en annan gång.

På vägen hem svängde jag förbi ICA i Vimmerby och hälsade på mina kollegor. Var riktigt kul att träffa dom igen! Gick in till chefen och frågade hur han hade det med jobb i morgon. Och han sa att om jag ville så fick jag gärna komma in och köra lite varor. Självklart vill jag jobba på ICA! Hur gött som helst! Så i morgon blir det att gå upp tidigt igen. Det innebär att jag missar Gabriels hemkomst. Han kommer om en och en halv timme, men jag behöver nog sova snart. Hade annars vare kul o sitta uppe och snacka med han lite ikväll, men vi har ju hela helgen på oss. Emanuel kommer hem i morgon också så då är vi nästan hela familjen hemma, Cornelia sticker ju på läger så hon är borta. Gabriels och min födelsedag ska firas antar jag, vi fyllde år i måndags. Gissar att jag lär få berätta en del om Norge också och kanske visa lite bilder. Men det gör jag gärna!

Ska försöka fylla på med lite bilder här under helgen och nästa vecka.

Men summa sumarum är att det känns otroligt skönt att vara hemma igen efter en dryg månad på min nya bostadsort i Nordnorge.

Helgens höjdpunkter är ändå mötena tror jag. Först ungdomsmötet på lördagskvällen och sen Gtj på söndagen. Ser alltid fram emot de mötena. Igår på ungdomsmötet talade Andreas Norby, en av ettåringarnas bror. Och han var otroligt duktig! Inte att man kunde sitta tillbakalutad och lyssna lite halvt. Nej, han pratade på ett sånt sätt att man satt spänt ute på stolen hela föredraget igenom, och det han sa var grymt bra också! 

Igår satt vi uppe ett gäng också och pratade en lång stund. Eller först spelade vi Ticket to ride och sen satt vi bara och kosade med varandra. Mysigt!

Idag insisterade jag och Rune på en söndagstur. Så vi och tre till tog ut och gick, sjöng och pratade. Vi var iväg över en timme tror jag. Men det stärker gemenskapen bland oss:)

Sakta men säkert lär man känna sina nya vänner här och jag har kommit ganska nära några av dom. Det som känns extra härligt och bra är att hela gruppen fungerar så bra ihop. Alla kan vara med alla och alla vill ha med alla i allt. Ingen ska känna sig utanför. Och man kan driva med alla. Och när jag börjar driva med folk, då vet man att jag trivs med dem:)

Ni ska få en redogörelse för hur vecka två har gått men den kommer inte än. Ska ta mig tid till det inom de närmaste dagarna. Men innan måste jag bara säga en sak. Innebandy är ju bara så sinnessjukt roligt! Jag och Rune var på första träningen idag med TSI (Tromsö Studentinnebandy). Dom spelar i Norges div.1. När vi spelade match så nätade jag 5 gånger tror jag. Jag kan nog inte riktigt förklara hur roligt jag tycker att det är och inte heller varför jag tycker det är så makalöst roligt! Lite högre tempo än hemma, men jag tycker det gick ganska bra för mig ändå. Tränaren ville att jag skulle fortsätta. Han sa att om jag skulle fortsätta så skulle jag ta en plats i a-truppen. Och jag vill mer än gärna fortsätta med innebandy! Men, ett stort MEN. Det kostar skjortan. 1600 bara för att vara i hallen och träna, då får man tillgång till styrkehall och annat också, men det är ju inte jag intresserad av. (vi har ju gym på Fjellheim) Sen kostar det 300 för medlemskap i klubben, 600 för licens. Och sen är det inte som i Sverige med match varje helg. Utan dom har kankse 4-5 helger dom spelar matcher på på hela säsongen. Då blir det flera matcher per helg man reser, och man reser med flyg. Dom helgerna kostar 300 kr per helg. Så då blir det ytterligare 1500. Det innebär att det kostar runt 4000 per säsong, NOK. Och det är liiite för mycket känner jag. Skulle jag lägga så mycket pengar så skulle jag gå in för det helhjärtat och det tror jag inte att jag gör. Det skulle innebära 3 träningar i veckan- Jag vill göra det men man missar så sjukt mycket av det sociala här på Fjellheim. Och det är ju ändå Fjellheim som är första prio det här året. Det är ju här jag vill gå och det är människorna här jag vill lära känna. Så därför kan jag säga att min karriär i innebandy kommer att läggas på is tills jag kommer hem. Finns det inga andra lag då? Svar: Nej. Men det hade varit rätt roligt att komma hem till laet hemma och säga att jag har spelat i div. 1 i Norge:) Men jag känner att det rätta nog ändå är att prioritera Fjellheim. En annan kul sak är att om jag hade fortsatt så skulle dom fixa med en internationell övergång för mig. Illa coolt att bli värvad som internationell spelare:) Men det blir bara en dröm...