Nyttårs
I förrgår var den officiellt första dagen på mörketiden. Det var i och för sig några dagar sedan vi såg solen nu. Men även om vi inte har sett solen de senaste dagarna så har vi sett fantastiska solnedgångar. Helt otroligt vacker blir himlen bakom fjällen. Rosa-orange himmel. Fast det är inte som hemma att solnedgången var kl 16 eller nåt sånt. Utan vid halv tolv när vi hade lunch:) Men nu blir det alltså ingen sol förrän den 17 januari. Blickar jag ut genom fönstret nu så ser jag att det faktiskt har kommit lite snö i natt, men inte alls mycket - tillräckligt för att fjällen ska bli fina. Men det vi längtar efter är ju mycket snö och kyla så vi kan gå på ski! Snön lyser ju upp i mörkret också en hel del. Jag har dock goda förhoppningar på snö och att jag nog ska kunna klara mig igenom mörketiden också:) Har ju så många underbara vänner bland mig.
Vi fick fredags en evaulering, enkät, med en hel drös med frågor om hur den första tiden på Fjellheim har vare. Jag hann bara svara på ett par stycken av frågorna men jag tänkte desto mer. Tänk hur otroligt rikt det är att få gå på bibelskola ett helt år och studera Guds ord! Man lär sig så otroligt mycket och ser hela tiden nya saker i Bibeln som man inte sett förr. Det blir som uppenbart för mig hur stor Gud verkligen är och hur ofantligt stor nåden är."Ty där synden är stor, där överflödar nåden ännu mer." Jag har tänkt jättemycket på det i det sista. Vi är ingenting i oss själva, har ingenting. Det på jorden är ingenting värt om vi inte har Jesus som frälsare. Har vi det så har vi allt i honom. Egentligen är jag död i mig själv men i Kristus Jesus lever jag! tack Gud för det!
Nu till rubriken. I 5 år har jag farit till Fridhem på nyårsläger. Har som blivit en fin tradition. Har så otroligt mycket fina minnen därifrån. I år var jag dock upp till Luleå på nyårsafton. Och det jag ska säga nu svider lite. Det blir inte Fridhem för mig i år. Jag bestämde mig för att prova något nytt och åker istället till Namsos i Norge. Det ligger tre timmar norr om trondheim. Lägret där är mycket kortare än Fridhems men jag tror det kan bli väldigt roligt! Jag, Rune, Miriam och Åshild kommer att vara där och vi ska hålla i underhållningen på nyårsnatten. Efter nyårs tror jag att vi ska hänga lite vi fyra och åka en del skidor hoppas jag:) Det bli kjekkt!!
Mission bland muslimer
Denna veckan har vi haft besök av en som heter Arnfinn som är missionär. Har varit i Kenya många år och jobbar nu som missionär bland muslimer. Det som har gjort stört intryck på mig eller det som jag har fastnat mest på det är det han pratade om idag; Om mission bland Somalifolk. Somali är det land som är minst nått av evangeliet om Jesus. Alla somalier utgör ungefär 15-17 millioner runt i världen, de allra flesta i Somalia, Kenya och Etiopien. Det som är intressant är att alla somalier utgör en enda stor grupp som har samma religion, samma kultur och samma språk. Det är anmärkningsvärt för tar man bara land som Kenya och Etionpien som är grannland så finns där runt 45 olia stammar och språk i vart och ett av landen.
Bland somalifolken så är 99,95 % muslimer. Alltså ett folk som verkligen behöver få förkunnat evangeliet för sig. Men man ska också nämna att det otroligt svårt att vara kristen och somalitillhörande. Det mest sannsynliga är att du blir utkastad ur familjen och familjen är det viktigaste somalier har.
Men så till det som jag fastnade för. Arnfinn berättade om hur internet används som evangelisationsmedel. I Norge finns det ca 15 erkända kristna. har ingen aning om vad siffran ligger på i hela världen men det finns kristna somalier i alla fall och antalet växer. Det anmärkningsvärda är att dessa somalier, som vänder sig till Gud och tar emot hans evangelium om Jesus, själva, utan att någon ber dem, sprider evangeliet vidare på internet. Det finns en webplats, minns inte vad den heter, där somalier från hela världen träffas och pratar och ber och sprider evangeliet. Detta även fast de så väl vet om hur tufft de kan få det. De vill sprida evangeliet till varje pris och det är stort att höra! Här går de, somalier som är från världens otryggaste land och vill sprida evangeliet vidare. Och här i Norge som räknas som världens tryggaste land gör vi det inte alls på det sättet. Evangeliet sprids och det finns mycket missionärer ute i världen men inte på den måten. De somalier som sprider evangeliet är "vanliga" kristna som exempelvis jag och mina klsskompisar. De vill verkligen nå ut till fler och det vill jag med men skillnaden mellan dom och mig är att dom verkligen gör allt de kan för att fler ska få höra om Jesus. Gör jag det? Nej inte på den måten.
O, vad jag önskar att fler fick höra om Jesus och tog det till sig hjärta. Att fler finge vända sig till Jesus och inse hur rikt det är.
"Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst"
Dygnat
Kanske lite konstigt att man har levt i 19 år utan att ha varit uppe ett helt dygn i sträck. Men nu har jag varit det i alla fall. I går kväll spelade jag bordtennis med Miriam Byberg och efter det satte vi oss med Benjamin och började prata massa. Verkligen roligt att lära känna henne lite bättre. Vi kom in på ganska djupa saker, som man brukar göra på kvällen/natten. Tiden rasade iväg och plötsligt slog klockan 03. Då var vi sjukligt hungriga och tog några pizzor från frysen och gick upp till vårt rum och åt. Och så mycket som vi skrattade i natt var det länge sen jag gjorde. Vi hade så sjukt kul ihop! Iofs spelade väl övertröttheten in en hel del men var verkligen hur kul som helst! Vi bestämde oss för att sitta uppe till morgonen. Benjamin fick sitta och slå på Miriam för att hon skulle kunna hålla sig vaken.
Det kändes innan frukosten som att jag lätt skulle kunna vara uppe och hålla mig vaken på timmarna också, men ack så fel jag hade. Efter halva första timmen gick det inte längre, så jag gick upp på rummet och sov bort hela dagen. En erfarenhet rikare. Kommer aldrig dygna mitt i veckan igen. Man missar så mycket av dagen. Men samtidigt så ångrar jag inte att jag gjorde det. Vi hade verkligen superroligt och att lära känna Miriam bättre är inte fy skam:) Nu blir det en tidig kväll så att jag få sova ut ordentligt.
Från grisebingen
Nu har jag drabbats av svininfluensan och sitter på isolat i den numer kallade grisebingen. Här är vi tre stycken svin med sjuka. Första rapport här ifrån är att vi har det grisebra. Dock sega och trötta. Men gott felleskap är bra för själen, och även för denna grymtande tillställning.
Vi kommer att tillbringa 3-4 dagar här i grisebingen tills vi är utom smittorisk längre. Tillsammans ska vi klara oss igenom det. Som min kära sjuka kamrat Kristian brukar säga: Alla ska få!
Spörsmål
November. Historiskt sett är detta den månaden som är värst psykiskt sett för mig. Enligt lärarna på Fjellheim är det också den värsta månaden statistiskt sett om man ser till det sociala och det här på internatet. Mörketiden kommer och många blir trötta och får bristande humör.
I dessa tider kommer massor av frågor upp i huvudet på mig. Frågor jag inte har nåt svar på än.
Jag funderar på om jag ska fara till Bolivia eller om jag ska stanna hemma. Jag funderar på vad jag ska göra i sommar och i höst. Jobba i Sverige eller jobba i Norge, studera, gå i Nord-Norge-teamet? Men den frågan jag funderar mest på nu är om jag ska fortsätta jobba. Känner inte alls för det. Jag har jobb, vilket är kanonbra, hög lön osv. Men är det värt det? Jag får ju massa pengar men missar en hel del på Fjellheim. Ja, jag får se hur jag gör med den saken. Som jag känner så vill jag ju fokusera mest möjligt på Fjellheim det här året. Samtidigt kan det vara bra att komma ifrån lite då och då också. Hoppas kunna reda ut lite sånna saker så småningom.
Sjuketider
När jag åkte till Norge så tyckte jag att det var väldigt mycket snack om svininfluensan där hemma. Men här i Norge är detta fenomen ännu mer uppskruvat. Hittills har var sjunde norrman drabbats av viruset H1N1. Kan till och med vara så att det har kommit till vårt kära Fjellheim. Johannes ligger i isolat och väntar på besked från läkaren om han har svinviruset eller inte. Flera andra som ligger sjuka och i värsta fall så har väl dom också den sjukan. Rune som sover på Johannes rum har fått flytta upp till svenskerummet tillfälligt tills svaret kommer. I skrivandets stund känner jag att jag nog också kommer bli sjuk. Har känt att det varit på väg i några dagar nu. varit trött, matt osv. Men nu ikväll har det blivit värre, näsan har runnit mer, huvudet har känts trött och segt och huvudet gör mer ont. Frågan är väl nu bara om det är grymtsjukan eller vanlig influensa. Efter vad jag har förstått så kommer svininfluensan väldigt fort...
Saknaden
Måste kommentera kommentaren jag fick av Pelle boss, min chef på ICA där hemma. Det blev Coop tillslut. Ibland får man göra saker man inte helt vill. Och det kan jag säga, Pelle, att denna butik inte alls är densamma som din. Ju mer jag jobbar och ju mer jag tänker på det så längtar jag bara ännu mer tillbaka till sommaren på ICA. Så bra som jag trivs där kommer jag nog inte trivas på nåt annat jobb. Då var det roligt att gå till jobbet, såg fram emot varje dag. Nu gör jag det bara av en anledning, och det är för att jag måste. Coop har helt enkelt inte det som ICA har. Ser verkligen fram emot att få komma hem vid jul och jobba lite igen! Om jag nu får det förstås...
Fjelltur idag i kylan. Vi tog fjellhissen upp och sög in oss den otroligt vackra utsikten av Tromsdalen och Tromsö. Hur fint som helst! Och vägen ner var roligast, då la vi oss på alla fyra och gled på snön där det gick. Detta var något som uppskattades mer vissa;)
Fjelltur idag i kylan. Vi tog fjellhissen upp och sög in oss den otroligt vackra utsikten av Tromsdalen och Tromsö. Hur fint som helst! Och vägen ner var roligast, då la vi oss på alla fyra och gled på snön där det gick. Detta var något som uppskattades mer vissa;)
Vi går nu mot mörketider. Solen går nu upp runt 9-tiden och går ner igen strax innan 14. Så om en vecka eller två så har vi sett solen för sista gången på bra länge. Nu gäller det att ta till vara på varje minut man kan få av setta otroliga fenomen.
Förnedrad
En man som jobbar med mission bland muslimer var på besök idag och han berättade en hel del intressanta saker. Bland annat att Kristendomen verkligen växer stort bland muslimska länder. Jätteroligt att höra att fler och fler blir nådda med evangeliet om att Jesus kom till världen för att lida och dö på korset på grund av att han älskar oss så mycket. Och att vi på så sätt har förlåtelse för våra synder helt oförtjänt av nåd får tillträde till Guds salighet i Himmelen.
Men han sa också något som var mer eller mindre förnedrande för mig och Benjamin. Ja ni förstår att det är hån mot svenskarna det handlar om. Han sa nåt med att unga svenskar bara sitter och rapar och fiser. Och inte bara en gång utan två gånger. På bara några sekunder så kände man hur varenda norsk i klassrummet vände blickarna mot oss två oskyldiga svenskar. Vad säger du Benjamin, var detta ett hån mot mänskligheten? Gissa om vi fick höra det mycket sen på frimuten och lunchen. Den tillit man hade byggt upp till Norge brast ju totalt och frågan jag ställde mig var: Är det SÅ dom tror och tycker om oss svenskar. Stine frågade Else om hon hade nåt emot svenskar. "Nej" säger hon, "det har jag absolut inte, jag tycker bara att dom är lita dumma."
Så klart att man tar det med ro, man var ju som förberedd på det här:) Men tillsammans, Benjamin, ska vi klara oss igenom det här;) Lite roligt är det ändå:)
Men till er norskar: Jag tycker om er ändå även om vi svenskar är mycket bättre än er.
"Stilla dag"
Vilken skön dag det har varit idag. En "stilla dag" där det skulle vara, just det, stilla. Personalen skulle roa sig med något och vi elever var under NordNorge-teamets styre för en dag. Men praktiskt taget så gick det ut på att vi skulle vara för oss själv hela dagen och tillbringa tiden med Gud i bön och med Bibeln. Lönnkammar-dag. Och jag blev överraskad kan jag säga. Teamet hade gjort ett väldigt bra upplägg. Tänk att få ha en hel dag och bara själv få sitta och läsa och reflektera över bibelverser. Om du inte har testat så gör det. Det är otroligt givande! I vanliga fall brukar vi ha 45 minuter nästan varje dag med lönnkammar. Egentligen är det för kort tid, för man hinner som inte reflektera så mycket på den tiden, och direkt när den timmen är slut så är det fullt ståhej i huset på en gång. Idag har det varit tyst och lugnt hela dagen, vilket har varit väldigt skönt och man har kunnat reflektera väldigt mycket över det man har läst. Dagen avslutades med Sång och vittnesbörd. Koseligt!