Ta mig för den jag är

Dagens intryck hämtar jag från allsång på skansen. Där kommer grundaren för Glada huddikteatern in och pratar. Det han sa var väldigt bra och otroligt tänkvärt. Tänkte länka det men klippet har inte kommit ut på svt:s hemsida än. Glada Huddik är en teater för utvecklingsstörda. Hela talet gick ut på att man inte ska ha fördomar mot utvecklingsstörda människor. Inte skratta åt dem och inte titta snett på dom. För dom är lika mycket människor som vi. Det finns egentligen inget som skiljer dom från alla andra. Inte mer än att dom kanske skiter blankt i hur dom ser ut eller om dom gör nåt pinsamt eller visar känslor öppet. Något som mpnga av oss gör. Utseendefixering, wannabe osv. Varför? Kan vi inte vara nöjda med oss själva som vi är? Varför spela någon annan för att passa in? Jag har alltid tyckt illa om att folk faktiskt skrattar åt dessa människor ute på stan och tittar konstigt på dom. Många va dom som är utvecklingsstörda är inte som alla andra, nej dom är sig själva. Tänk på det nästa gång du träffar på någon med ett handikapp. Vi kan faktiskt lära väldigt mycket från dom. Man kan få ett nytt livsperspektiv om man försöker sätta sig in i deras situation.