Ta mig för den jag är

Förstörs det svenska språket av lånord från engelskan? Är användandet av lånord alldeles för stort? Inte enligt mig. Så länge man håller sig till lånord som är fast rotade i svenskan och inte flänger in ord som helt rakt upp och ner kan översättas till ett helt annat ord. Exempelvis "Tape" istället för "tejp". Tape står ju för band. Tejp är tejp. Läste i en insändare att någon, på något sätt, tyckte synd om det äldre för att de inte förstod något. Jag tror inte att det handlar om att förstå. Förstår man inte lånord, och vill man inte ha med lånord i svenska språket så handlar det om viljan att förstå. Vill man så kan man. Men att överdriva användandet av lånorden tycker inte jag är rätt. Det känns konstigt på något sätt. Speciellt när man använder lånord som är relativt nya som har en negativ laddning. Det kan ofta leda till onödiga missförstånd och konflikter. Exempel på sånna ord som kan misstolkas är "bitch" bitchig". Använd istället svenska ord så att man förstår varandra på ett lättare sätt.

Ja det här var en inblick i en inlämningsuppgift i svenskan. Ganska svår uppgift med inte de lättaste exempel heller.

Ska börja spela innebandy nu, i Hultsfred. Jag och Mikael ska börja spela i B-laget. Ska bli riktigt roligt! Antar att första träningen blir på onsdag.

Ska se första Bourne-filmen nu i triologin med Matt Damon som jag fick av mina bröder i födelsedagspresent igår.