Ta mig för den jag är

Lång väntan är över. Spänningen är (till viss del) över. Teoriboken är lagd på sidan. Timmarna borta från skolan är över. Övningskörningsskylten är borta för alltid från bakluckan med mig vid ratten. För nu har jag KÖRKORT! Hur underbart är inte det? Att själv få sätta sig vid ratten och köra, utan att mamma eller pappa sitter bredvid och kollar?! Nu kan jag köra till träningarna själv. Till skolan också om det finns nån bil ledig. Ett bekvämare liv helt enkelt...

                                               För att dra historian om hur det gick till.
Åkte in till Vimmerby på morgonen. Kom till halkbanan bara några minuter innan uppskrivningen skulle äga rum, kl 10.00.
Hann därför inte bli så nervös inför det. men när jag kände mig klar med det vågade jag knappt se resultatet. Men jag blev godkänd! (58p) En tung sten föll från hjärtat och jag gick och åt på Sibylla. Goda hamburgare dom har där förresten. Men sen var det tillbaka till halkbanan och sitta och vänta och vänta och vänta. En lång nervös väntan. Som tur var träffad ejag på en tjej där som också skulle köra upp samtidigt som jag. Vi snackade bort sista 40 minutrarna ungefär innan det slutgiltiga körprovet skulle äga rum. Genom att prata behövde jag inte bli så där frukatnsvärt nervös som jag hade väntat att bli. Men väl i bilen så släppte allt och allt kändes kanonbra. Sen säger han "Du är godkänd". Jag fick blackout i huvudet då. kunde knappt fatta det. Men nu sitter jag med intyget och det ska jag behålla. Som jag har väntat på det här!

Nämnas kan även göras att det inte var långt ifrån en krock med rådjur i första turen. Höll hastigheten och kunde bromsa...Men ack hur illa det hade kunnat sluta. Va en sväng i O-hamn med Emanuel också.

Nu ska jag försöka följa alla goda råd om att köra försiktigt. För man vill ju interåka ut för något.